Det känns som att jag går och väntar på något och jag vet inte vad det är... Jag har bara en konstig känsla i både huvud och mage..

Har städat och donat sen jag kom hem från jobbet idag. Tänkte ta mig en tur på spinningcykeln men eftersom jag är knöven fortfarande så valde jag att vila istället. I alla fall, när jag städar så hinner jag fundera rätt mycket där med dammtrasan i ena handen och dammsugaren i den andra..

Tankarna som virvlat idag har iaf gjort mig irriterad.. Inte arg, vilket jag borde vara.. egentligen.. men eftersom jag är så fantastisk så blir jag inte det. Min tanke var att ta allt för vad det var/är. och allt kändes jättebra, jag mådde finemang! Visserligen mår jag bra ändå men det ligger ändå där och gnager, hur mycket jag än försöker stänga av,. Jag fick känslan av att  jag inte skulle bli "bortkastad" den här gången.. Men ja.. hur kommer det sig då att jag känner mig det? Visst är jag stark, men att råka ut för samma saker gång på gång vill man ju inte ändå.. (even as a friend..)

En del av mitt liv känns som en jävla såpa, och jag är inte ens delaktig i den..