Hellepelle drog med mig på badhuset nu ikväll för en lång simtur och det var verkligen hur skönt som helst. Förrutom simmandet så hann vi prata en hel del och jag tackar gud för att du finns för mig. Det funkade lite som terapi, om inte bättre. Även om min verklighet just nu inte är ett dugg rolig så har jag iaf några ljusglimtar att se fram emot den här veckan, superfeeeeint! Två veckor kvar på jobbet drygt, vad som händer sen har jag inte den blekaste om. Men det lär väl lösa sig.

Det funkar verkligen inte så som du gör just för tillfället. Orättvist är vad det är. Det var trots allt vi för inte så längesen, och jag vet att vi betydde massor för varandra. Kanske fortfarande gör, who knows. Vi är iaf inte värda det här.

Tack hej!