Nej, det är faktiskt inte helt klokt. Det är över nu, det kan man faktiskt säga.
Pratade precis med en klasskompis i från Karlstad på msn nyss.
Vi har en enda dag kvar i skolan och sen är det kirrat. Vi är lärare.

Jag kommer ihåg min allra första dag på Umeå Universitet. Det är 4 och
ett halv år sedan. Jag kände ingen, förrutom Anneli, Annika och Hella då
men de skulle jag ju inte gå med. Jag kände mig helt vilse där i aulan.
Men jag överlevde 2 år däruppe i norr. Sedan tog jag då mitt pick och pack
och drog ner till Värmlands skogar. Så för 2 och ett halv år sedan satt jag
alltså återigen i samma sits. Jag kände ingen. Det visade sig inte alls
vara några problem, för i Karlstad fann jag många vänner och det fort.
Några kom att bli mig väldigt nära. Det senaste två åren har varit helt
amazing och jag har lärt mig så mycket. Både om mig själv och livet.

Jag vill bara säga att jag kommer sakna Karlstad så mycket, men livet
går vidare och det ska faktiskt bli skönt att få bo hemma i Bollnäs ett
tag och få umgås lite med nära och kära här.

NU blir det lunch, sen är det solning med min mupp som gäller!

Tack och hej!