Varje gång det känns som att jag nått botten så är det altid någon som ger mig en spade. Som ni förstår så är det ingen bra dag idag igen. Kan ju bero på att jag är sjukling också och har legat nedbäddad i soffan med feber hela dagen.

Jag försöker iaf vara trevlig, försöker ta en konversation när det behövs. Men vad får jag tillbaka? Ingenting känns det som. Det känns som om jag inte har betytt någonting för  dig överhuvudtaget och det är så surt med tanke på att du var hela min värld (vilket det fortfarande känns som att du är), min framtid, den som jag ville dela allt med.. Allt känns så overkligt, för bara någon månad sen var du min...Det var bara så självklart att det skulle vara vi, allt kändes bara så rätt.. allt har gått så fort och jag har inte hunnit med. Jag vet inte vad jag ska göra.. för jag vill egentligen inte förlora dig.. (here comes the tears again) Men varför bryr jag mig när inte du verkar göra det?

Tillbaka till kurerandet i soffan..

tack hej.... :(