Ida skickade mig ett sms i söndagsmorgon och bad mig knäppa på tv4. Sagt och gjort.
Jag vill inte nu gå in på vad programmet handlade om, men det träffade mig rakt i
hjärtat och jag fick det helt klart för mig hur och varför jag känner som jag känner. Jag
kunde sätta ord på de känslor jag hade inom mig helt plötsligt. Så himla klockrent.

Samtidigt så blev det jävligt verkligt för mig också, det är något som måste göras och jag
är redan mitt uppe i det. Det kommer inte bli lätt, helt klart inte och jag vet inte alls hur jag
ska gå tillväga med det. Men jag vet iaf att jag inte är ensam. Det svider så förbannat att se
någon göra detta mot sig själv och se att h*n inte ser hur ont det gör i alla runt omkring.

What to do..