Ja, ni vet ett sånt där skratt som kommer rakt från hjärtat och man kan nästan inte sluta.
Det känns äkta.

Vi pratade om det jag, Ida och Maria när jag var där förra veckan. Att det var så längesen
vi alla hade haft ett sånt skratt.

Jag som har kännt mig på botten ett bra tag nu längtade verkligen efter ett sånt skratt bara
för att för en minut få tänka på något annat. Men så från en skänk från ovan så kom det i lördags.
Jag umgick med  världens bästa hellepelle hela lördagen. Hon var optikern på dagen och när vi
på kvällen satt och åt pizza ringde hennes far.Hon berättade om optikerbesöket, att det hade gått
bra och så men att optikern hade hittat en fläck på ett annat öga än på det ögat hon har en från förr.

Jag funderade på vad hon faktiskt hade sagt och när jag insåg att hon hade sagt ett ANNAT ÖGA
brast jag i skratt och ungefär då frågar helen sin far i telefonen vad han skrattar åt. Hon får då också
syn på att jag skrattar och hon inser sin felsägning. Haha.. Jag tror jag skrattade i en kvart eller så.

Kanskeman måste ha varit med och hört för att förståhur roligt det var men det spelar ingen roll.
Jag behövde verkligen det där skrattet, det var som en sten som föll från bröstet och det har jag bara
en person att tacka! Tack världens bästa lillasyster, Helen Dahlöf! :)



Love you systeryster!