Har varit iväg med mamma, pappa och småtjejerna nu. Först var vi på stan en sväng och inhandlade ett par shorts till moi. Därefter blev det Mobackes och jag handlade nya blommor som jag kommer ta död på. Sista anhalten blev Hemköp men eftersom jag tycker jag har tillbringat lite väl många somrar där så lät jag bli att följa med in. Nu ska jag bara fixa ltie här hemma så mina inneboende har lite fint medan de bor här då och efter det ska jag gå hemma till mammi och pappi och äta pannkisar. Tur de tar hand om mig när jag själv inte gör det. Sen blir det väl hem och packa ihop sig lite, duscha och fixa naglarna som ser ut som hej kom och hjälp mig. Eller ja, jag kan väl säga att hela jag gör väl det egentligen. Men nog om det.

Men nu till rubriken, det är rätt så otroligt hur olika man uppfattar saker och ting. Eller vilken tid på dygnet det är, så är det iaf tydligen för mig. Det som först kändes förjävligt igår blev lite bättre efter en stund för att idag kännas superbra. Men sen krävs det så lite innan något bara slår undan fötterna på en. Jag fattar verkligen ingenting och frågan är om jag kommer att göra det någonsin. Jag vet inte om det finns några OM längre men nånstans inom mig känns det så, och det gör ont när man väntar på något. Till och med jag med mitt sämsta tålamod tycker det är värt att vänta på något om det känns som en bra grej att vänta på. Jag kämpar som aldrig förr.

Well, nu blir det åtminstonde till att isolera sig från omvärlden i några dagar. Känns som det behövs! Jag är så jävla trött.

I´ll be back on sunday. bye.