Jahaja.. det var den lyckan det. Är det inte typiskt att allt plötsligt ska bli kattskit så fort någonting känns bra?

Nu har jag promenixat en massa och pratat med några av mina fina vänner. Det känns lite bättre faktiskt men tråkigt är det ju såklart. Ovisshet är det värsta som finns. Varför? En annan tid en annan plats och jag önskar att situationen såg liiiiiite annorlunda ut. Jag föll nog mer än jag ville och det får jag sota för nu.