På jobbet kan man få höra väldigt mycket roligt. Det är så roligt att lyssna på barnen när de diskuterar något. En del låter verkligen lillgammal. Har man själv en konversation med någon av barnen, särskilt de lite äldre då, så slutar den oftast med frågan varför? Som fröken svarar man på den frågan ett X antal gånger om dagen så till slut så blir svaret DÄRFÖR! :P

I alla fall så hade jag en MYCKET givande konversation med ett av småtrollen till mellis idag. Jag ville att han skulle välja pålägg på sin smörgås:

Jag: Vad vill du ha på då?
Lilltrollet: Messmör (fast på barnspråk då såklart.) och räcker sig efter messmörstuben.
Jag: Messmör? (för att se om jag fattat rätt) och tar messmörstuben.
Lilltrollet: Kaviar (än en gång på barnspråk)
Jag: (tar kaviartuben) Kaviar?
Lilltrollet: Messmör.
Jag: (tar messmörstuben) Messmör?
Lilltrollet: Kaviar.
Jag: (tar kaviartuben) Kaviar?
Lilltrollet: Messmör

Och så höll det på en stund innan jag verkligen fattade var vi diskuterade om. Han fick messmör till slut iaf. Intelligenta samtal har vi alla varje dag! ;P

Söt som socker är de och man känner sig verkligen både älskad och behövd varje dag! Underbara ungar!

Nu ska jag fara och handla mat till min ekande kyl och till frysen. Tragiskt när jag kikar in där. Sen blir det bara en lugn kväll. En dusch och slapp i soffan bara.

Tackhej!