Så var man ett år äldre då. Jag fyllde jag ju egentligen bara 20 så än är det ju lugnt! ;) Hur som helst så hade jag en väldigt fin födelsedag och en superskojig kväll med många härliga människor!

Min bror med familj kom först igår och hälsade på. Första tårtbiten. När de åkt och jag hunnit diska undan lite dök mamma och pappa upp och därmed andra tårtbiten. När de gått ramlade min sandris in genom dörren. Vi drog och köpte mat. fick bli rostbiff och potatissallad. Yummi! Sen var det bara att hoppa in i duschen och försöka få någon ordning på sig själv. Lagomt till vi var klara båda två dök anneli upp och därefter becky och Mikaela. Lite senare ändå kom Camilla, Maria, Sofie, Jennifer och Caroline. De sista som dök upp var Veronica, Nizse och Hans-E. Det blidde singstar och babbel som vanligt och framåt småtimmarna drog vi till tranan och dansade av oss lite. Vägen hem har nog aldrig känts så jävulskt lång som den gjorde inatt. Jag och Sandra gnällde nog hela vägen hem tror jag. :P Tog en avstickare in på statoil för att köpa nattmacka, vilken smakade gudomligt!

Tack allihopa för en fantastisk rolig kväll! :)

Dagen idag har varit allt annat är trevlig. Eller ja, jag hade ju trevligt sällskap av Sandris då. Men ändå har vi varit duktig och städat efter bombnedslaget igår. ;) Jag var iväg och åt buffé med mammi och pappi på strandrestaurangen en sväng. hur jobbigt som helst. :P Väl hemma igen dog jag och sandra i soffan och tittade på några avsnitt HIMYM: Fint. När sandra hade gått somnade jag och sov i 2 timmar. Sen jag vaknade har jag hunnit titta på fler avsnitt och duschat. Skönt som attan.

Men nu ska jag snart sova. Tur jag har sovmorgon imorgon! Fast ja, då får man ju tyvärr stänga också.

Har förresten fått förlängt! Jag blir kvar på Backstugan enda till december! Yay! I fredags fick jag 2 ansvarsbarn och en inskolning också. Vilket känns mer som att det är på riktigt! I like! :)

Ett år äldre!

Grattis till mig på min 27-årsdag!

En fin låt såhär på torsdagsmorgonen! :)
Enjoy!

My heart still beats for yor you - Anna Ternheim

GRATTIS GRATTSI GRATTIS till världens bästa Mama B som fyller 26 år idag!! :)

Jag har nu suttit och läst igenom några gamla blogginlägg från förra året. Jag har läst i stort sett alla inläggen som jag har skrev under tiden jag och Niklas var tillsammans och även inläggen tiden efter. Och genom att läsa dem gör ju att jag minns allt precis som igår. Det som gör mig så fruktansvärt arg och irriterad är hur fan man kan bete sig så jävla respektlös mot en annan människa. Och dessutom mot en människa som man en gång påstått att man älskat. Ni som inte har någon aning om hur det var den sista tiden så ska jag ge er ett exempel:

Din partner jobbar borta hela veckorna, vanligaste dagen din partner kommer hem är torsdagar. Visst, det funkade ju absolut bra så, alltid bra att få längta lite efter varandra. Visst, så är det många som har det tänker ni kanske. Så är det absolut. Tänk dig då att vecka efter vecka så kommer han/hon mitt i natten, stinker alkohol, och ofta har denne inte ens hört av sig under kvällen för att tala om vart denne är. Och det är ju inget fel i det... enligt denne alltså.

Jag ska tala om vad som hände den sista natten innan jag fick nog. Jag försöker ringa N under torsdagkvällen för att höra om han kommer hem samma kväll (då har jag inte hört ett ord från honom på hela dagen). Inget svar. Jag struntar i vilket och somnar. kl 01 vaknar jag av att någon rycker upp dörren, knäpper på lyset och skriker hallå. Därefter följer frågan om vart källarnnyckeln är. Ivrigt och stressad far han igenom lägenheten och letar. Jag som knappt fattat vad detta handlar om, kliver upp och ger människan nyckeln. Jag går självklart och lägger mig igen i tron om att han säkert bara ska hämta eller lämna något i källaren. Efter en stund kommer han upp igen, öppnar dörren, slänger in nycklarna på byrån, släcker lamporna, stänger och låser dörren. Allt utan ett ord. Jahapp.. vad gör man? Jo, jag ringer honom såklart! Vad händer? Mobilsvar.

Arg som ett bi somnade jag till slut. När jag ringer honom dagen efter får jag inget svar. Of course. Jag fattar här att det finns bara en sak att göra. Packa ihop varje liten sak som tillhör honom. Sagt och gjort. Till slut svarar han och jag ber honom komma och hämta sina saker. Hela dagen går och vilken jäkla pina allt var.

Även om han lät förvånad i telefonen så tror jag att det var det han ville. Men att få något att ta slut på detta sätt är det värsta någon kan göra. Fegt, elakt och respektlöst!

Det är nu närmare 8 månader sedan och jag mår bra! Och jag skulle aldrig i hela mitt liv tillåta mig själv att låta något gå så långt igen. Jag skulle heller aldrig tillåta mig att må så dåligt över någon som beter sig så illa mot mig. Visst, jag var säkert inte världens bästa jag heller i slutet, antar att det blev en ond cirkel, att vi fick varandra att må dåligt. Men aldrig att jag skulle sjunka till den nivån.

Jag vet inte vart allt detta kom ifrån, kände bara att få det ur mig.. Jag har inget ont emot honom idag faktiskt. Han bara är, finns därute. Som en i mängden. Inget mer med det.

Utan tvekan den absolut bästa låten med underbara KENT!

Haha, förlåt Linda men jag var bara tvungen. :P

Så var återigen helg. Jag och Linda började vår helg med att dricka vin och sedan gå på sportin igårkväll. Vi satt hemma här hos mig innan vi gick iväg till flameslokalen och mötte upp Lisa. Där spelade vi ölspelet innan vi då begav oss till sportin. Där var det ingen höjdare så vi blev inte långvariga utan gick till MAX och ät istället. Yammi yammi. Vi har kommit fram till att hädanefter går vi direkt från förfesten till MAX, för det är alltid där vi hamnar och det är där vi har som roligast.

Imorse kom min Sandris hit, vi satt och pratade en stund och när Linda vaknat promenixade vi ut till henne på kolonin där vi blev hela eftermiddagen. Vi målade mest och jag tror jag var vit överallt. Kände mig som en liten unge. :P Som tur var hade jag en snorgrön sopsäck på mig som skydd men den hjälpte inte särskilt mycket. Jag var vit i ansiktet, vi i håret och hela armarna. När vi målat färdigt åkte vi och köpte pizza. Den tog vi med tillbaka till kolonin och njöts av i solen. Dock blåste det storm så så jäkla underbart skönt var det inte.

När vi var redo att lämna kolonin för dagen så åkte vi på forsgrens och väntade på sandras buss. Medan vi väntade så köpte vi glass och det är där inläggets rubrik kommer in. Mer tänker jag inte säga. Tror vi var hög på lacknafta eller nått för jävlar vad vi garvade. Jag skrattade så jag grät. Ni är för underbara mina flickor! :)

När sandra åkt bestämde jag och Linda oss för att åka och fiska. Så vi åkte tillbaka till kolonin för att gräva efter mask och sedan packade vi ihop fiskespöna och knatade ner mot vattnet och slog oss ner på en flotte vi strandkanten. Dock blidde det inten fisk och det var ju lika bra det. För ingen utav oss vill ta i fiskar. När vi gav upp fiskande och vi skulle hoppa av flotten blev vi rätt snopna.. Flotten hade på nått sätt glidit längre ifrån bryggan den satt fast i. Vi stod där som två fån, där kom det andra skrattanfallet. Linda lyckades ta ett jättehopp och räddade mig genom att hon hittade en planka jag kunde gå över. Ujuj..

Nu är jag då hemma och har duschat, vilket var välbehövligt, men snart kommer Linda och hämtar mig igen för vi ska hem till henne och se på film.