Till slut vaknar man upp i verkligheten. Emellanåt känns det så grymt jävla tungt. Jag fattar inte varför det bara kan försvinna. Allt, bara poff sådär. Ibland känns allt bara som en stort svart värkande jävla hål i mitt hjärta.

Just för tillfället känns det som att det aldrig någonsin har varit såhär illa. Inte ens med G och N tog det sån här tid.. De flesta tycker säkert det är löjligt och att jag gnäller. Nå, tyck det då. Det spelar ingen roll. Det gör ont iaf.

Jag har dock haft en mucho trevlig kväll med Jessica och Micke. Vi har spelat massa Wii, och den som inte spelat har busat med Selma. Hon var helt galen. Haha.. Det var tur att vi körde slut på henne för nu ligger hon här bakom min rygg och sover sött. Jag ska försöka smyga och lägga mig i min säng nu. Wish me luck att hon stannar i soffan!

Natti.