Nej, det gör man verkligen inte.


Jag var ute och gick med min vän Eva häromdagen och vi kom in på att man får ett sånt fruktansvärt bekräftesebehov när det  har tagit slut med någon och man mår riktigt dåligt. Jag tänkte inte på det just då men när jag hade gjort slut med N så hamnade jag i en riktigt svacka och genom att hela jag skrek efter bekräftelse så hann jag med att göra en massa dumma saker under en kort tid. Ångest ångest ångest blev resultatet i de flesta fall.


Men ja, jag antar att man nånstans behöver göra sånt också och att det är en del av hela processen när man mår så pass dåligt. Men jag tycker synd om de drabbade. Jag har själv varit orsaken till någon drabbad och jag har själv varit drabbad. Inget utav det är ett dugg roligt.


Förr eller senare så vaknar man upp i verkligheten. Och vad finns då kvar egentligen?


Livet tar verkligen ordentliga vändningar emellanåt. För bara 3 månader sedan trodde jag att mitt liv skulle se annorlunda ut idag. Men det är inget dåligt i det.


Jag tar mitt liv härifrån. Och mitt liv, det är inte dåligt. Snarare tvärtom. Och jag kommer fortsätta klättra uppåt.

Vad gör du?